No es fácil.

Förra veckan provjobbade jag på en restaurang på stranden i Mar Bella, Barcelona. Innan sa de att om jag sköter mig bra är jobbet mitt för de behöver någon så snart som möjligt och de kommer inte att göra test med flera personer om de hittar någon lämplig. Allt gick bra, det var extremt stressigt konstant hela dagen, jag hann varken gå på toaletten eller dricka vatten men jag lyckade hantera pressen och efteråt fick jag veta att jobbet var mitt om jag ville ha det. De gav mig 40 euro som kompensation för de 6 timmar jag hade arbetat. De skulle ringa mig under den kommande veckan för att prata om villkoren och kontrakt.

På mitt jobb i Sverige hade jag tjänat 1400 kronor för 6 timmars arbete på en söndag. Dessutom hade jag haft åtminstone en timmes rast under arbetsdagen. Och jag hade inte stått och diskat askkoppar i iskallt vatten och sprungit med tunga överlastade brickor i sex timmar, med en man skrikandes “Vad vare du hette nu igen? Kan du inte jobba lite fortare?” Men inget av detta spelade någon roll för jag hade gjort det som många inte trodde var möjligt, kanske inte ens jag själv och när den här mannen lade två blåa tjugoeuroslappar i min trötta iskalla hand var jag så lycklig. Jag klarade det! Jag hade visat att jag kan göra mig förtjänt av ett jobb i ett främmande land, helt ensam, utan några som helst kontakter inblandade. Stoltast i Barcelona lämnade jag lokalen den kvällen.

Åkte idag dit igen då jag inte kunde få tag på dem via telefon för att fråga varför de inte hade ringt mig för att diskutera kontraktet och självklart visa mitt intresse.

Får som svar, av samma man, att de just nu håller på att prova nya tjejer och inte kommer anställa någon förrän om en månad när de har provat tillräckligt många för att “få fram det bästa” (För att diska och plocka av bord?). Han pratar och pratar men säger bara samma saker om och om igen, hans blick är flyktig och osäker och jag känner hur insikten och besvikelsen sköljer över mig långsamt, efter ett tag står jag bara där och stirrar rakt igenom honom med tom blick. Jag säger: “Men såhär sa ni ju inte förra veckan, ni sa att jobbet var mitt om jag gjorde bra ifrån mig, och efteråt sa ni att jag har fått det och att ni ringer mig för att prata om kontraktet denna vecka.” Han ger mig inget svar, bara fortsätter att rabbla “Ja, Ella vi var jättenöjda med dig, du gjorde ett riktigt bra jobb, men vi håller på att göra prov med många nu och vi kommer inte att anställa någon förrän om en månad. Men riktigt bra jobbat Ella.”

Jag ville så gärna. Skrika.

“Så det är såhär ni jobbar, ni tar hit en ny tjej varje dag för att jobba praktiskt taget gratis och utan säkerhet eller villkor och sedan lurar ni dem att de har fått jobbet, för att efter det ringa nästa unga dumma, desperata tjej för att slippa betala någon överhuvudtaget för att göra det här skitjobbet.”

Det säger jag inte.

Klämmer ur mig: “Då måste det ha blivit ett missförstånd. Du är välkommen att ringa mig om intresse skulle finnas senare.” (Som den unga, dumma, desperata tjejen jag är.)

Går därifrån kämpandes för att hålla tårarna tillbaka.

Pastelerando…

IMG_7214

IMG_7217

IMG_7210Algo inclinando… Imperfección es belleza.

Pastel de chocolate con crema de cacahuetes. This cake guys. Refined sugar free, low in gluten (will work on a sugar free and gluten free version), dark chocolatey vegan cake layers and a smooth not-too-sweet cream cheese frosting with a notable hint of salt.

All natural red velvet blueberry cupcakes with vanilla cream cheese frosting

IMG_7088

 

IMG_7080You see those tiiiny black spots of vanilla? 

Red velvet cupcakes. Maybe the most beautiful cupcake there is in my opinion. But in terms of taste, I think (sorry red velvet lovers) that it’s rather lacking that uumf. I like strong, rich flavors. But still, I had long wanted to make red velvet cupcakes without using any food coloring, and knew that beet could be used to substitute that. I was also tempted by the thought of beet tasting cupcakes, so I wasn’t afraid of really adding beet into the batter, not just some of the juice. So, this  actually really tasted like beet, but in a nice subtle, earthy way.

IMG_7093

The most critical thing was to get that red color that you want in a red velvet cupcake. Although I was wishing for a little more bright red, I’m really satisfied with how the color turned out due to that I exclusively used beets to color them.

Making these I added only half of the sugar amount in the recipe and figured I would add more by tasting the batter when it’s done as  normally do, of course I forgot to add the remaining sugar that and ended up with very savory muffins… However, we don’t give up, do we, so I fixed this by filling them with blueberry jam when they had cooled, and maybe it was a good thing I forgot that sugar because I think the blueberry matched really well with the beet and I will probably use that combination again. Also, I must say, the colors – red, blue, white – were stunning!

Oh, and by the way, these babies are very low in gluten, as I used a mix of spelt and rise flour. Let me know if you want the recipe!

In my head, work and latest experiments.

This is what’s inside my head these days. Cakes, cookies, sugar, butter.

The last few weeks I’ve been baking a lot and experimenting with gluten free baking at my internship, Copasetic. Here’s some of the  things that I’ve made.

Esp:

Las últimas semanas he estado elaborando con pasteles sin gluten en mis prácticas, Copasetic. Aquí va algunas de las cosas que he hecho.

IMG_7032

IMG_7036Chocolate cupcakes with peanut butter frosting and a snickers bite as topping.

IMG_7037Hola!

IMG_6912

IMG_6917

IMG_6918Sweet potato cake with pecan caramel topping. Vegan.

IMG_6907Swedish almond cookies with lemon buttercream and white chocolate. Gluten free.

IMG_6841This disappeared to fast before I got the camera out. Spelt cobbler with blackberries and blueberries from Sweden and a crumble coconut topping.

Check out and like Copasetic’s Facebook  and if you have your ways around Barcelona, come visit me!

Lee sobre Copasetic en su Facebook y si te pasas por Barcelona, ven a visitarme!

/Ella